Inte vilken gran som helst

Varje år huggs en massa oskyldiga granar ner i våra skogar för att sedan kläs i pynt för att vakta de dyra paketen för våra barn, eller våra barnasinnen. De barras, insekter tittar förvånat ut över det nya landskapet och attackerar husen och sen måste man bära ut skräpet som blir kvar. Så gör vi inte i vårat hus. Inte heller har vi en modern kopia av en gran, nej vi har en plastgran från början av åttiotalet. En av de första plastgranarna som någonsin gjorts, troligtvis.

Här är granens sovsäck som den sover i
varje sommar, på vår vind.

För ett otränat öga ser den nästan riktig ut
på det här hållet, ett väldigt otränat öga,
med gråstarr.

När man kommer närmre kan man se att den är en aning plastig.

Och vid en ännu närmre titt ser man den charmiga gröna eltejpen
som håller stammen samman.

All denna charm göms undan med julgranspynt à la Amercia style

Varför ha vanliga tråkiga julgransljus när man kan ha stjärnor i granen?

CD skimrar vackert i granen. Ett år hade vi en discogran som var prydd med CD och discokulor. Discokulorna pryder nu väggarna istället, men en och annan CD får fortfarande bo i granen.

Men det viktigaste av allt, bland allt glitter och färg är ändå barnens egengjorda julpynt. Här ett hjärta i trolldeg som sonen bar hem från dagis för tre år sedan.